Mikrotjänster är helt klart en av de starkaste trenderna bland utvecklare just nu, och det största skälet är att de snabbar upp systemutvecklingen, skriver SD Times. I praktiken görs det ofta genom att driftsätta mikrotjänster i containrar, oftast med containerplattformen Docker.

SD Times ger tre exempel på viktiga frågor att lösa för att optimera användningen av mikrotjänster och Docker.

För det första är ett av de grundläggande besluten vid användning av mikrotjänster om man ska bygga en lösning för kontinuerlig driftsättning, alltså automatisering, eller skapa en kontrollpanel där folk kan klicka på en knapp för att ta en mikrotjänst i drift.

 Det är ett tydligt val mellan ett mer agilt sätt att jobba med kontinuerlig drift och att ha mer kontroll med manuell driftssättning. En mellanväg är kanske att lägga tyngdpunkten på att automatisera säkerhetslösningar; det ger både ett agilt sätt att jobba och en viss grad av kontroll. Hur som helst bör man ta ett välgrundat beslut om hur arbetsflödet ska se ut och hur mycket av det som ska automatiseras.

Läs också: Nu vill Docker modernisera företagens gamla applikationer – med konsulthjälp

För det andra bör man fundera igenom hur och var containrarna faktiskt ska komponeras och byggas. Att komponera en slutgiltig container inbegriper att skapa en containerbild (image) som omfattar själva mikrotjänsten, men även miljödefinitioner för till exempel databaser.

Ska man komponera och bygga containrar lokalt och sedan trycka (pusha) dem genom en pipeline för kontinuerlig driftssättning? Eller ska man göra en Dockerbild av applikationen, alltså mikrotjänsten, som trycks till en container i produktionsmiljön? Om man väljer den senare metoden är det viktigt att bestämma var i processen själva containern ska komponeras och skapas.

Läs också: Containrar ger oberoende – men riskerar att bli en fotnot i historien

För det tredje, mikrotjänster innebär att en applikation eller till och med en del av en applikation delas upp i flera mindre delar. Det innebär att det finns flera strategier att välja mellan för att uppdatera applikationer, eftersom det oftast handlar om flera modifierade mikrotjänster.

Man kan antingen ta ner en hel uppsättning mikrotjänster (containrar) och dra i gång nya, eller ta ner en gammal och starta den nya versionen, en i taget. Vilken strategi som passar bäst beror på flera faktorer, till exempel hur beroenden mellan mikrotjänster ser ut, hur stor tolerans det finns för utebliven funktionalitet under olika tidsperioder och vilken kompetens personalen som ska hantera driftssättningen har.

Det är viktigt att ha tänkt igenom hur man ska gå till väga och hålla sig till den strategi man har bestämt sig för, annars är det risk för kaos.