Vad är det egentligen med många it-intresserade och deras enorma, för att inte säga blinda, förmåga till lojalitet? Det kan gälla ett visst varumärke, en viss datortyp, ett visst operativsystem eller i stort sett vad som helst inom it-området.

Det utmärkande för sådan här lojalitet är att den ofta handlar lika mycket om vad folk inte gillar, som om vad de gillar. Och det handlar om väldigt stark lojalitet. Det är nog svårare att få en Macälskare att byta till pc, än att få en miljöpartist att bli sverigedemokrat.

Det här mynnar ut i bittra och polariserande strider mellan motparter. Här är tre av de största, historiskt sett:

Strid 1: Mac mot pc

Det här är urstriden. Visst, det fanns väl Apple 2-älskare med starka åsikter redan innan pc:n och Macen dök upp, och Amiga mot Atari under ungefär samma tidsperiod var heller ingen lek.

Det som utmärker Mac mot pc-striden var förutom antalet engagerade att den skar igenom så många olika skikt av personer, allt från affärsfolk och hemmaanvändare, till riktiga tekniknördar. Och, kanske framför allt, att den både kom från och bidrog till ett val av livsstil för en del.

Bilden av att Macen från början mest fick fotfäste bland ej tekniska användare stämmer bara till en viss del, även om den stämmer. Macen blev till exempel tidigt populär i den akademiska världen, kanske främst eftersom Apple gjorde sitt bästa för att etablera sig där. Annars vad det många kreativa yrkesgrupper som i slutet av 80-talet gick i bräschen för Macen, till exempel reklamfolk.

Patentargumentet för Macen var, och är, att den var enklare att använda och ”bara funkar”. Det ansågs främst bero på dess grafiska användargränssnitt. Och fokus på design är fortfarande stort i Macvärlden.

Läs också: Iphone stärker greppet om svenska företag – tvärt emot globala trenden

Pc-anhängarna kontrade med argument som att allt som hade med Macar att göra var mycket dyrare, att det var mycket enklare att bygga ut pc-lösningar tack vare en öppen arkitektur och att utbudet av både mjukvara och tillbehör var mycket bättre i pc-världen.

Men kärnan i striden var nog för många hur man ville framstå för andra. Exklusiv, modemedveten, inte fokus på teknik = Mac. Rationell, inte vara snobbig, utan i stället teknikintresserad = pc. Visst fanns, och finns det, så klart en massa undantag från den beskrivningen. Men den stämmer nog till stor del.

I dag har den här striden lagt sig till stor del. Ett tecken på att den lever kvar finns i undertecknads mejlskörd. Det kommer med jämna mellanrum mejl där jag både beskrivs som Appleälskare och Applehatare, helt beroende på den senaste lilla artikeln jag skrivit som på något sätt berör Apple. Ibland kommer båda varianterna som kommentarer till samma artikel. Men av mejlen att döma är det främst en del Appleanhängare som bryr sig i dag.

Annars är väl motsättningen mellan Apples Iphone och Android det närmaste man kommer en modern variant av Mac mot pc.

Strid 2: Linux mot Windows

Kanske skulle den här kampen heta ”Linux mot allt annat”, eller ”Windows mot allt annat”. Att det blir ”Linux mot Windows” beror på att det har funnits så många kontaktytor där det har skurit sig mellan de båda operativsystemen.

Återigen handlar det om en mångfacetterad motsättning med livsstilsförtecken. Vad har man bråkat om? Till exempel det här:

  • Idealism (Linux) mot affärsintressen (Windows).
  • Öppen källkod (Linux) mot proprietära lösningar (Windows).
  • Påstådd teknisk överlägsenhet (Linux) mot framhävande av praktiskt användbara lösningar för företag (Windows).
  • Kraftfulla användargränssnitt (Linux) mot lättanvända (Windows). Här befinner sig Microsoftsfären plötsligt på den andra sidan av staketet, jämfört med motstridigheterna mellan Mac och pc.

Och så vidare, det finns flera principiella skillnader som vissa personer fortfarande framhäver. Annars har även den här striden mattats av, men inte lagt sig helt, bland annat beroende på att Microsoft numera faktiskt engagerar sig både i Linux och i öppen källkod i allmänhet.

Men om undertecknad skriver en artikel om att Microsoft gör någon Linuxsatsning kommer det ofelbart mejl med konspirationsteorier om att det är någon slags fint från Microsofts sida.

Strid 3: Java mot Dotnet

Det här handlar inte bara om språk, utan även om plattformar och grad av öppenhet (historiskt sett högre för Java). Det som är rätt lustigt med den här striden är att språken Java och C# (det mest framträdande på Dotnetplattformen) kan tyckas vara till förvillelse lika, åtminstone för den oinitierade.

Man får nog söka förklaringar från tiden innan både Java och Dotnet ens fanns, alltså innan 1995. Ända sedan slutet av 70-talet var Basic ett favoritspråk på Microsoft, vilket späddes på med Visual Basic som kom 1991. Många anhängare av C och C++, som ansåg sig vara riktiga programmerare, skydde Basic som pesten.

Läs också: Google utmanar Apple om AR-utvecklarnas gunst med nya verktyg till Android

En liten historia från en intervju med överste-C-prästen Linus Torvalds, för övrigt skaparen av Linux, illustrerar det här. Undertecknad frågar ”vad tycker du om Visual Basic”? Torvalds svar kommer snabbt: ”Det är ett språk för idioter”. Varvid undertecknad svarar ”Jag gillar Visual Basic”. Torvalds blir väldigt generad.

Hur som helst, Java mot Dotnet blev en slags fortsättning på anti-Microsoft-känslorna vad gäller Basic mot C/C++. Och det hängde så klart ihop med Linux mot Windows och Mac mot pc, även om det inte kanske inte fanns så många faktiska kopplingar mellan Mac, Linux och Java.

I dag är den här striden inte lika het, kanske delvis beroende på att det verkar vara tillräckligt med stridigheter internt i Javalägret.

Det gemensamma för de tre striderna ovan är att Microsoft finns i centrum på ena sidan i alla tre. Och Microsoft väcker fortfarande känslor, även om bilden är mer nyanserad i dag, bland annat på grund av att Microsoft som företag har förändrats.