För att vara lite tydligare: Språket Assemblyscript är ett subset (en delmängd) av språket Typescript, som i sin tur är ett superset (original plus tillägg) av Javascript. Och Assemblyscript är alltså inte likvärdigt med Javascript.

Varför gör man sig det här otroliga besväret med programmeringsspråk? Jo, för att skapa ett smidigt sätt att bygga Webassemblylösningar. Och vad är Webassembly? Jo, det är lågnivåkod, bytecode, som körs i webbläsare. Poängen är att Webassembly ska ge bättre prestanda än till exempel Javascript för klientlösningar. Och bättre prestanda för klientlösningar är något som är eftertraktat.

Läs också: Pythons popularitet växer så det knakar

Varför inte bara konvertera, eller transkompilera, Javascript till Webassembly? För att man vill skapa en enkel lösning för att bygga Webassemblykod.

För det första används Javascriptliknande kod, vilket gör det lätt för många utvecklare att komma i gång. För det andra kan man bygga vidare på en Typescriptkompilator, eller transkompilator. I stället för att producera Javascript produceras Webassembly.

Anledningen att inte utgå ifrån vanlig Typescript är att hela processen förenklas, eftersom man tar bort vissa dynamiska beteenden i Typescript som skulle komplicera det hela.

Läs också: Det är en ny stack i stan – namnet är Mean

Om du känner att du har allt klart för dig kan du fundera på det slutgiltiga mål som skaparen av Assemblyscript har formulerat. Så här lyder det enligt IDG News, översatt till svenska: ”Det slutgiltiga målet är att kunna kompilera Assemblyscriptkompilatorn till Webassembly genom att använda sig självt”.