Hur ska man veta vid vilken tidpunkt en kund lade en order eller vilken tidpunkt en sensor registrerade ett mätvärde? Det är väl bara att titta på tidstämpeln, svarar nog de flesta experter på databaser och dataanalyser på den frågan.

Problemet är att det är svårt att verkligen vara säker på att tidsangivelser är korrekta. För att vara det måste man ha tillgång till något som kallas spårbar tid. Det innebär att man kan vara säker på att en tidsangivelse verkligen stämmer överens med världstid, som kallas för UTC (Coordinated Universal Time). Eller mer korrekt uttryckt, med en realisering av världstid.

Det finns inga kvantitativa uppgifter, men man kan lugnt utgå ifrån en väldigt stor majoritet av alla servrar, persondatorer och andra klientenheter i Sverige inte använder spårbar tid. Det här ägnar Petri Luomala som är affärsutvecklare inom tid och frekvens på det statligt ägda svenska forskningsinstitutet Rise (se faktaruta) mycket tid åt.

Läs också: Alfa Laval tar personalsystemet till molnet – satsar på Workday

– Det stora problemet är att de flesta inte tar hänsyn till avsaknad av spårbar tid, säger Petri Luomala.

Och det får stora konsekvenser. I många fall är konsekvenserna uppenbara, och i takt med att utvecklingen inom big data, IoT och avancerade finansiella transaktioner som högfrekvenshandel går framåt så blir de allt större.

– Ta ett tillverkande företag som exempel. Man samlar in en massa mätvärden från olika enheter i tillverkningsprocessen. Men i många fall kan man inte identifiera varifrån mätvärden kommer, förutom med tidsangivelser som är osäkra, förklarar Petri Luomala.

Ett mer pikant exempel gäller den stora finanskrisen för tio år sedan. Den typen av händelser utvecklas ofta i form av en kedja av transaktioner. Om tidsangivelserna för sådana transaktioner är osäkra blir det svårt, eller omöjligt, att ta reda på vad som verkligen har hänt, inte minst i vilken ordning olika aktiviteter inträffat.

Betyder det här att en massa dataanalyser är värdelösa?

– Ja, absolut, i många fall. Jag har sett många projekt i vilka klockorna har avvikit med flera sekunder, ibland med flera minuter. När jag frågat hur man fått tillgång till tidsangivelser har ingen kunnat svara.

Man kan alltså inte lita på klockorna i datorerna?

– Klockorna i datorerna är bland de sämsta klockor som finns.

Lösningen på problemet är att använda en koppling till den svenska realiseringen av UTC. Den kallas UTC(SP), hanteras av Rise och består av 27 atomur i Sverige.

Det finns olika sätt att göra det här på. Ett sätt som Petri Luomala beskriver som rimligt vad gäller kostnader är att jämföra tidsangivelser via satellit, med hjälp av en så kallad GNSS-mottagare (Global Navigation Satellite System). Spårbar tid skapas genom tidsjämförelser mellan systemklockor och UTC(SP).

Läs också: Het marknad för affärssystem – men skriande brist på kompetens

Det finns alltså en lösning i teorin. Hur är det i praktiken?

– Vi har en lösning som till exempel PTS och Netnod använder, men vi är inte någon produktleverantör egentligen. Vår ambition är att kunna leverera en grundläggande tjänst som produktleverantörer kan basera sina lösningar på, säger Petri Luomala.

Hur länge kommer det att dröja innan det finns nyckelfärdiga lösningar för spårbar tid, helst inbyggda i andra produkter, som till exempel servrar?

– Jag tror att det finns produkter som kan ansluta sig till lösningar för spårbar tid i slutet av nästa år.

Ett faktum som borde skynda på utvecklingen är att EU-organet ESMA tagit fram ett direktiv om att företag som handlar med värdepapper måste kunna redovisa spårbar tid från 3 januari nästa år. Direktivet heter MIFID II. ESMA står för European Securities and Markets Authority.

Fakta

Aktiebolaget Research Institutes of Sweden (Rise) är en sammanslagning av SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Innventia och Swedish ICT.