Det är inte troligt att man hittar särskilt många personer som jobbar med systemutveckling i Sverige i dag som skulle ställa sig upp och säga ”vi jobbar inte agilt”.

Projekt delas upp i korta iterationer, kallas ofta sprintar, mellan vilka arbetsuppgifter omprioriteras. Detta till skillnad från så kallade vattenfallsprojekt som kännetecknas av en stor kravspecifikation för hela projektet, som verifieras i slutet av det.

Att vara agil har helt enkelt blivit normen för hur systemutveckling bedrivs, även om arbetssättet ifrågasätts ibland.

Läs också: Årets bästa utvecklare 2017 – här är hela listan

Men hur agila är företag egentligen?

Det är inte så enkelt att besvara den frågan. Det närmaste ett facit man kommer torde vara det agila manifestet, men det formulerades 2001. Det har hänt en del sedan dess.

Men det är nog en allmän uppfattning att vissa grundläggande skrivelser i det agila manifestet håller än i dag. Till exempel de tolv principer och fyra värden som finns angivna. Här är värdena, hämtade från den svenska manifestsidan:

  • Individer och interaktioner framför processer och verktyg.
  • Fungerande programvara framför omfattande dokumentation.
  • Kundsamarbete framför kontraktsförhandling.
  • Anpassning till förändring framför att följa en plan.

Frågan är, om man ska uppfylla samtliga värden för att vara agil, hur många företag är då agila?

Det här kan tyckas vara en akademisk fråga, men det finns en reell fara att man missar fördelarna med ett agilt arbetssätt om grundförutsättningarna för det saknas.

Mattias Karlsson som i dag är egenföretagare, bland annat som coach på konsultbasis, har en bakgrund både på konsultföretag och som agil mentor. Han har lagt märke till att det brister i agilt arbete ibland:

– Man vill naturligtvis uppnå effekterna av det agila löftet, men är inte alltid jätteintresserade av de underliggande värderingarna. Många är väldigt fokuserade på metoder och processer i stället, säger Mattias Karlsson.

Finns det något grundläggande fel som många gör?

– En förutsättning som många missar är att de som jobbar med affärsutveckling och de som ägnar sig åt mjukvaruutveckling ska jobba tillsammans hela tiden. Det är vanligt att de här personerna jobbar på olika avdelningar, säger Mattias Karlsson.

Olga Stern som i dag driver sajten Genews har också en bakgrund som konsult. Även hon har noterat att det brister i agilt tänkande ibland:

– Ett sätt att tänka agilt är att man bestämmer sig för att göra ett visst antal saker i ett projekt, men inte hur lång tid det ska ta. Ett annat sätt är att sätta en tidsram, men inte specificera hur många saker man ska göra. Att bestämma både tidsram och krav på funktioner är inte agilt, men det görs ibland, säger Olga Stern.

Läs också: Tre förslag på vad som kan bli nästa omvälvande trend

Här närmar vi oss ett grundläggande fel som nog är ganska vanligt. Fastän en agil metod införs på ett företag, så finns det kvar kravspecifikationer som styr arbetet på lång sikt. Det som händer i praktiken vid en så kallad agil transformation är bara att man delar upp vattenfallsprojekt i mindre delar (sprintar eller iterationer). Men det är fortfarande vattenfallsprojekt och det är inte agilt.

Vad finns det mer för grundläggande fel? Hur är det till exempel med värderingen som lyder ”individer och interaktioner framför processer och verktyg”?

– Många börjar med att sätta upp lappar på en tavla, men missar att se och respektera varandra och att bygga relationer. Att ta hänsyn till varandra är viktigare än metoder och processer, säger Simin Liu, konsult och teamledare på Dynabyte.

Ulrika Park som är konsult på Frontit är inne på samma resonemang. Hon berättar om två olika företag som hon haft insikt i:

– På det ena företaget pratade man inte om att vara agil, men var hjälpsamma och vänliga mot varandra. Folk samarbetade och det ägnades inte tid åt att peka ut vem som gjort fel. Dessutom hade man en flexibel budgetstruktur som gjorde det enkelt att göra förändringar beroende på marknaden. Det fungerade väldigt agilt, tycker jag.

– På det andra företaget hade man så kallade agila metoder, verktyg, agila team och pratade hela tiden om att vara agil, men värderingarna och kulturen som krävs saknades. Man samarbetade inte, folk fick inte göra fel och cheferna lade ner mycket tid på att leta fel. Det var inte ett särskilt agilt arbetssätt, säger Ulrika Park.

Så att vara agil handlar om att vara snäll? Nja, det hjälper nog, oberoende av om man vill vara agil eller inte. Men den enda riktigt glasklara slutsatsen man kan dra av alla resonemang är att det inte räcker med att bara anamma en viss metod eller process, för att få ut alla potentiella fördelar av agila arbetssätt.