Ett problem med vissa applikationer och webbtjänster är att de som byggt dem direkt har dykt ner i detaljer i användargränssnitten till dem. Även om det är bra utformade detaljlösningar kan det innebära att användaren har svårt att ta till sig det övergripande syftet med applikationen eller webbtjänsten. Han, eller hon, går helt enkelt vilse i de olika funktionerna.

En möjlig orsak till att det blir så här kan vara att man inte har tänkt igenom och formulerat ett övergripande syfte med applikationen, utan direkt börjar fila på enskilda funktioner.

YNAB.

Här är ett konkret exempel på hur det bör fungera. Det är en amerikansk webbtjänst för privatekonomi som heter YNAB. Förkortningen står för You Need a Budget, vilket är en bra sammanfattning av dess övergripande syfte.

För att det övergripande syftet ska framgå under användningen av tjänsten har det beskrivits i fyra mer detaljerade punkter:

  • Ange hur varje krona ska användas.
  • Håll koll på ospecificerade utgifter, alltså inte bara på återkommande räkningar.
  • Flytta pengar mellan tänkta utgifter när oförutsedda händelser inträffar.
  • Se till att leva under innevarande månad på föregående månads lön.

De här fyra hörnpelarna återspeglar sig i vilken information som visas i startbilden i tjänsten, i vilka meddelanden som visas till följd av händelser som inträffar och i vilka åtgärder som föreslås i de meddelandena. Det mesta som sker kan härledas till någon av de fyra grundläggande principerna.


Missa inte eventet alla pratar om: Webbdagarna Stockholm 20-21 mars 2018 »


Och det finns tydlig information om det aktuella sammanlagda saldot och om hur kommande utgifter påverkar det. Även information om hur en viss åtgärd påverkar det totala läget visas när åtgärden föreslås.

Om det här passar en persons sätt att se på sin privatekonomi så behöver personen troligtvis inte fundera på de fyra grundprinciperna. Det kommer ändå att kännas naturligt att använda tjänsten.

Läs också: Utveckling utan programmering? Nu verkar den drömmen besannas

Exemplet visar hur en formulering av ett grundläggande syfte, beskrivet i viss detalj, automatiskt ger för handen hur olika funktioner ska implementeras. De enskilda funktionerna blir en följd av hur det grundläggande syftet ska uppfyllas. Och det styr också vilken information som ska visas.