1978 var Intel en framstående tillverkare av mikroprocessorer, men långt ifrån den jätte det är i dag. Företaget hade en historia med 8-bitarsprocessorer bakom sig, inte minst 8008 som lanserades 1972.

8086-processorn var tänkt som en tillfällig lösning. I stället var det en processor med namnet 8800 som skulle bli flaggskeppet i sortimentet. Men 8800-projektet stötte på en mängd problem. Och samtidigt lyckades konkurrenten Zilog som startades av tidigare Intelpersonal etablera en marknadsledare för den framväxande marknaden för persondatorer, med processorn Z80.

Intel satte fart med att utveckla 8086 som en temporär utmanare till Zilogs Z80. Eftersom det inte var ett så strategiskt viktigt projekt nöjde man sig med att utse Stephen Morse som ensam ansvarig för designen av den nya processorn. ”Om Intels ledning hade haft någon aning om att arkitekturen skulle leva vidare under många generationer, ända fram till i dag, så hade de inte gett den uppgiften till en enda person”, har Stephen Morse konstaterat i efterhand.

Läs ocksåAMD tar täten i kärnkampen – 32 kärnor i Threadripper 2

Morse var ett oväntat val som designansvarig, eftersom han var programmerare i grunden. Tidigare hade Intel anlitat hårdvaruexperter för att designa processorer. Beslutet att utse Morse ledde till att fokus för 8086 var att bygga en processor som skulle göra körning av mjukvara effektiv. Det var en revolutionerande inställning till processordesign.

Bland de designmål som Intels ledning fastställde märks att 8086 skulle kunna köra mjukvara som skrivits för 8080 och att den skulle kunna adressera 128 kilobyte minne. I övrigt fick Morse och hans team fatta egna beslut.

8086 blev ingen succé när den lanserades, och Morse lämnade Intel året efter, 1979. Några veckor efter att Morse lämnat lanserade Intel 8088 som Morse beskriver som en ”kastrerad version” variant av 8086.

Grejen var att 8086 var en 16-bitars processor, men de flesta persondatorer var fortfarande byggda med 8-bitars arkitektur. Så 8088 var en 16-bitars konstruktion internt, men kommunicerade med 8 bitar.

Ett assemblerprogram som skrevs för 1978 för 8086 fungerar oförändrat på Intels senaste Core 2 Extreme. Det körs bara 180 000 gånger snabbare.

Det skulle fortfarande dröja några år innan 8086/8088 skulle göra några större avtryck. Närmare bestämt två år, då IBM började arbetet med att skapa sin första pc. IBMs pc-projekt skilde sig från övriga projekt på företaget, eftersom det fanns ett designmål att använda billiga standardkomponenter, inklusive processorn.

Det var antagligen därför valet av processor till pc:n blev 8088. Man funderade också på 8086 och på Motorolas mer kraftfulla 68000. Den senare kom så småningom att bli vad Apple använde för Macintosh.

Läs också: Apple förlorar tvist mot litet Solnaföretag – som får ha kvar sitt namn

Resten är historia. Intel fyllde på med 80286, 80386, 80486, Pentium, och så vidare ända fram till dagens värstingproppar. Processorerna har naturligtvis utvecklats, men är fortfarande bakåtkompatibla med 8086.

Ett assemblerprogram som skrevs för 1978 för 8086 fungerar oförändrat på Intels senaste Core 2 Extreme. Det körs bara 180 000 gånger snabbare.