Hur hade vi klarat pandemins belastningar på samhället om vi inte haft den grad av digitalisering vi har? Det är omöjligt att förstå konsekvenserna om samma pandemi drabbat oss för 30 år sedan.

Visst, det går att argumentera för att vi på den tiden hade beredskap vi inte har idag, anpassad som den var för det analoga samhället, och som sedan dess ersatts av digitala system, men det mest troliga är att arbete från hemmet istället blivit inget arbete alls.

Nu kan vi trots allt upprätthålla det mesta av produktionen just för att den i stor utsträckning är digital och inte nödvändigtvis tar hänsyn till geografi. För 30 år sedan var även kunskapsarbete starkt knutet till en fysiskt arbetsplats.

Internet

Det är med andra ord, om vi lyfter blicken lite, inte svårt att se att den verkliga hjälten under pandemin är internet. Vi behöver inte gå in på detaljerna, men det faktum att vi i princip har internetaccess av god kvalitet, både fast och mobilt, i stort sett över hela landet är av oerhört värde för samhället, vilket inte minst blev uppenbart under pandemin.

Med det sagt är inte allt frid och fröjd, den svenska delen av internet har sin skoskav framförallt för att det är lite si och så med redundansen, men också för att operatörerna blev tagna på sängen när trafiken både ökade nominellt eftersom videoströmmarna ökade rejält, men också för att trafiken började ta helt andra vägar än tidigare.

Vpn

Den gamla trotjänaren vpn kom på allas läppar under pandemin. Tekniken att ens enhet blir en del av det interna nätverket, och kunna ta del av interna resurser fast från distans, är förstås inte ny. Många hade redan använt vpn långt innan pandemin, och tekniken är heller inte helt obekant för den som vill komma runt geografiska begränsningar för diverse streamingtjänster.

Men för många blev vpn en ny bekantskap, anställda som alltid arbetat från kontoren fick ta med sig arbetsdatorn hem och koppla upp sig mot företaget över vpn. Ett exempel är Försäkringskassan som innan pandemin hade cirka 4000 vpn-licenser, men fick raskt utöka till vpn för alla sina 14 000 anställda. En utveckling många känner igen sig i.

Vpn kanske är lite speciellt i det att det ofta behövs en aktiv handling från användaren för att initiera anslutningen, även om det blir allt mer automatiserat och användarvänligt, men när vi är inne säkerhetsprotokoll är det värt att nämna alla protokoll som få tänker på och som i all självklarhet gör att vi kan kommunicera säkert.

Skänk en tanke till uppfinnarna och förespråkarna av asymmetrisk kryptering. Whitfield Diffie och Martin Hellman och deras efterföljare har sett till att vi idag kan använda SSL, TLS, HTTPS, säker e-post och end-to-end-krypterade kommunikationstjänster inklusive videomöten.

Molnet

Att vi har bra och allestädes närvarande internetaccess, och att vi kan använda den på ett säkert sätt, är bara ena sidan av myntet. Pandemin hade nog inte kunnat hanteras på lika bra sätt vad gäller produktionen om det inte varit för molntjänsterna. Nu om inte förr blev det uppenbart att molnet är här för att stanna, att det fungerar bra även under press och att molnet bidrar starkt till att vi kan vara så mobila som behövdes under pandemins sociala distansering.

Tänk situationen att all it hade drivits av företag och organisationer i deras egna datahallar. Det hade kanske gått att lösa med vpn, men det hade blivit avsevärt svårare. ”Scale up/out” är inte gjort i handvändning om man måste köpa in och driftsätta fysiska maskiner.

Videomöten

Det är förstås uttjatat vid det här laget, men det går inte att komma runt videoapparna i denna genomgång. I sanningens namn hade det nog fungerat ganska bra med telefonmöten inom arbetsgrupper också, men det är förstås alltid bättre att man har ett ansikte på den eller dem man kommunicerar med.

Och alla konferenser och event hade förstås inte fungerat alls utan video-tekniken, i den mån de nu fungerade överhuvudtaget. Att vi inte kunnat mötas ansikte mot ansikte på olika event har varit och är fortfarande ett stort avbräck och något många saknar.

Nu blev det ett enormt uppsving för olika system för videosamtal och -konferenser. Inte minst Zoom, ett relativt litet amerikanskt företag få hade hört talas om innan pandemin, fick det hett om öronen när ”alla” helt plötsligt ville använda Zoom vars videoapp hade rykte om sig att hålla hög kvalitet tack vare att man utvecklat teknik för att minimera fördröjningarna i samtalen.

Folk började ladda ned appen och koppla upp sig via Zoom på ett sätt som företaget knappast hade väntat sig, och man hade svårt att hänga med under våren och en bit av sommaren.

Zooms teknik höll förvisso, men det kan man inte säga om säkerheten, där Zoom fick sina fiskar varma under den första perioden av pandemin. Det blev lite väl mycket ”zoom-bashing” i början, men företaget lyckades få ordning på torpet efter sommaren.

Nu handlade ju inte alls om Zoom, långt ifrån. Även Microsofts applikation Teams fick se ett ordentligt uppsving under corona. Beroende på licens ingår Teams i Office 365 och för de flesta var det bara att köra igång med en applikation man redan hade i huset.

Microsoft Teams hade en fight med Slack som chatt-app redan innan corona, men det ser av allt att döma ut som Teams drog det längsta strået när chattandet gick över till video. Det är inte många som talar om video över Slack, även om det finns och fungerar bra. Värda att nämna i sammanhangen är också Googles Meet och inte minst Ciscos Webex, som har minst lika många användare som Teams och Zoom.

E-handeln och det kontantlösa samhället

Även kommersiella sajter har gjort sitt till att göra livet lite drägligare under den sociala distanseringen. Näthandeln har ökat rejält, mest på bekostnad av den fysiska handeln. Inte minst har livsmedelsbutikerna ökat sin onlineförsäljning.

Det kontantlösa samhället är också en företeelse som egentligen redan var så att säga genomförd innan corona. Redan innan pandemin var kontantköpen nere på fyra procent av alla betalningar och allt fler butiker skyltar med att de är kontantlösa. Detta har bara accelererat under corona och frågan är när kontanterna går ur tiden helt och hållet. Riksbankens signaler om en e-krona, nu med en tillsatt politisk utredning ledd av förre moderatledaren Anna Kinberg Batra, lär inte få fler att använda kontanter.

Köpen blir inte bara allt mer kontantlösa utan även kontaktlösa. Att ”blippa” sitt betalkort gick snabbt från lite tveksamt till total utbredning på kort tid. Till det bidrog dels att bankerna ökade beloppet från 200 till 400 kronor, plus en säkerhetsåtgärd så att kod krävs var fjärde köp, men förstås också för att slippa peta på knapparna på terminalen.

Läs också: Pandemin har knuffat ut svenskarna på nätet