När en processor överklockas åker temperaturen som bekant upp i skyn, vilket inte direkt är hälsosamt. Men som de flesta känner till kan man trycka tillbaka temperaturökningen om man har riktigt bra kylning – och om vi kyler duktigt kan vi också skruva upp klockfrekvensen duktigt.

Men hur ska vi kunna göra det utan att ta till vattenkylning eller alldeles extrema fläktar? Jo, vi kan doppa ned hela datorn i olja! Av någon outgrundlig anledning slog tanken rot hos IT-chefen, som var trött på sin überdator från förra året (se N&K 10/2005) – hans nästa dator skulle upp i riktigt hög klockfrekvens. Med viss bävan tog testlabbet emot ordern: Oljekyl min dator!

Till att börja med vill vi klargöra en sak: det finns speciella system som är slutna med cirkulerande olja i rör, drivna av en pump, som vattenkylning fast med olja. Men det vi ska göra handlar om att doppa ner hela datorn – moderkort, grafikkort, rubbet – i olja av lämplig typ!

Vad säger guruerna?
Frågan var om det skulle hålla. Skulle datorn dö så fort den kom i kontakt med olja? Vilken olja är bäst? Har detta provats förut?

För att få svar kontaktade vi specialister på området: Sweclockers, ni vet de där entusiasterna (för att använda ett snällt ord) som gör vad som helst för att klocka upp en processor ännu en megahertz, och som aldrig är nöjda med ens den senaste processorn från leverantörerna. Och Sweclockers visste på råd: Jodå, det bör gå. Det har gjorts tidigare och olja funkar fint!

Det började klarna, men för att få svar på nästa fråga kontaktade vi killarna på Kylning.com. Specialister på, just det, kylning. Visst, sade de, det finns en kille som kör sin oljedoppade dator dygnet runt, och har gjort så i flera månader. Då vi förklarat att vi tänkte genomföra ett oljekylningsprojekt i Nätverk & Kommunikations testlabb erbjöd de sig att hjälpa till, och kunde dessutom tänka sig att ställa upp med en hel del hårdvara. Det var bara att tacka och bocka.

Nästa steg var att skaffa en lämplig dator, och då inte vilken dator som helst utan en som dels dög åt IT-chefen med hans hårda krav och dels var en bra utgångspunkt för rejäl överklockning. Eftersom IT-chefen länge var nöjd med sin förra überdator med processor från AMD föll det sig naturligt att fråga AMD om de kunde tänka sig att ställa upp igen. När de insåg att de nog inte skulle få tillbaka sina processorer svalnade entusiasmen för att skicka de senaste FX62-chippen, men ett par 4800+ kunde vi få. Dessa visade sig senare också vara synnerligen lämpade för uppgiften, och näst bäst är inte fy skam det heller.

AMD rekommenderade moderkort från Asus, och även där var beskeden positiva – moderkort var inga problem – men att doppa deras senaste Geforce 7950-grafikkort i smörjan var inte lika populärt. Vi fick emellertid ett par ordentliga 7900GTX med King Kong på att SLI-koppla som tröst. Både AMD och Asus rekommenderade Corsairs minnesmoduler, och Corsair skickade två gigabyte DDRII som snurrade i 800 megahertz. Eftersom Kylning.com skulle stå för flänsar, fläktar och nätaggregat (vi hade DVD-spelare och hårddisk på hyllan), så hade vi nu fått ihop en komplett dunderburk.

Guldfiskentusiast till undsättning
Olja, ja. Vid närmare eftertanke insåg vi att det finns en uppsjö av oljor att välja bland: oliv, raps, majs, motor, tvåtakts, växellåds, erotisk och så vidare. Diverse sökningar på nätet gav vid handen att motorolja av vanlig mineraltyp skulle vara bäst i dessa sammanhang, och eftersom Biltemas eget märke verkade billigast fick det bli den.

Nu var vi nästan klara, men det här med burk hade vi glömt. Vi funderade mycket kring vad vi skulle använda – om det skulle fungera med en vanlig datorlåda ... chefens förra überdator var av transparent akrylplast, men alla hål avskräckte oss från att försöka med den. Vi tittade på en vanlig plastback från Classe i Insjön, men kom på att ett akvarium vore bäst. Dessa visade sig emellertid vara ganska dyra – mer än tusen spänn för en futtig glaslåda! En prominent redaktör fick den lysande idén att söka på Blocket, och vi fick till slut tag på ett prima 35-liters från en guldfiskentusiast i Saltsjö-Boo, som bara skulle ha 250 pix.
Dagen F som i Fett närmade sig alltså med stormsteg. Delarna var på plats och glittrade ikapp, lyckligt ovetande om vad som väntade. Men tvivlet gnagde och frågorna flög genom labbet: Vad händer om akvariet spricker? Trettiofem liter olja i skallen på Pricerunner ett par trappor ned! Och skulle datorn överleva ens en sekund? Det här var ju komponenter till ett värde av 25 000 kronor! Och fläktarna, skule de gå även i oljan?

Vi bestämde oss, efter rådslag med Öjvind Karlsson, Sweclockers, och Jonas Thörnqvist, Kylning.com, för att börja med att fegmäta prestanda utan överklockning för att sedan gå över till prestanda med överklockning i luft. Där skulle vi ”bara” använda bastanta kylflänsar och fläktar som kylning. Först när det var klart skulle vi placera datorn (eller snarare moderkortet med alla kringkomponenter påhängda) i akvariet och hälla. CD-spelare, nätaggregat och hårddisk skulle hänga utanför kanten – de skulle definitivt inte fungera i oljan.

Inga dåliga grejor
Vi började alltså med att mäta datorn i luften utan någon överklockning alls. Redan den prestandan skulle nog de flesta vara nöjda med – eller vad sägs om 8 580 poäng i 3DMark06, 5 813 poäng i PCMark05 och en 710 megabytes wav-fil konverterad till MP3:a med Lame 3.97a på 178 sekunder? Det är mycket bra resultat i dessa erkända testsviter. Och sedan började Öjvind och Jonas att överklocka vår burk – sakta men säkert stegrades den upp mot gränsen där datorn skulle bli instabil. När de hittat en bra nivå började de med mätningarna med samma benchmarkprogram som ovan. Nu gav 3DMark06 9 630 poäng (upp 12,2 procent), PCMark05 gav 6 205 (upp 6,7 procent) och Lamekonverteringen tog 146 sekunder (21,9 procent bättre). Öjvind och Jonas satte sig även ned och spelede Battlefield 2 (i testsyfte!), och fick 297,67 bilder per sekund, jämfört med 203,15 utan överklockning (upp hela 46 procent). Då hade de överklockat en 2400-megahertzprocessor till 3 048 megahertz (upp 27 procent).

En stund av andakt
Efter allt detta torrsim var det alltså dags för oljan. Datorn placerades i akvariet och kontrollerades en sista gång. Därefter slog vi av datorn och drog ut alla strömkablar. Testredaktör Morgan fick äran att hälla på oljan medan den samlade redaktionen andäktigt åsåg befläckandet av så mycket fin hårdvara.

Samtliga närvarande svalde med torra halsar medan oljan i stora klunkar strömmade över härligheten. Publiken fnissade osäkert och kamerablixten small som aldrig förr. När akvariet var så gott som fyllt stoppade Öjvind och Jonas i alla kablar och tryckte på startknappen – tystnad. Sedan ett litet gurgel från fläktarna i oljan och ett knäpp från skärmen som indikerade att grafikkorten skickade signal. Och voilà – det gick! BIOS flimrade förbi och XP-loggan visade sig, lika glad som vanligt. Otroligt – allt funkade totalt dränkt i motorolja.
Nu blev det fart på herrar Öjvind och Jonas. Skulle den gå att klocka högre än i luft? De första indikationerna pekade i negativ riktning. Självklart egentligen, för oljan är ju inte automatiskt svalare än luften, utan måste kylas. Nu var goda råd dyra. Lyckligtvis hade vi ett ess i rockärmen.

En vansinnig idé tar form
Idén var Jonas, och han hade presenterat den tidigare i veckan, varefter den vuxit från galenskap till inköp. Kolsyreis!
Vi hade ringt Freezit.se och blivit lovade en leverans på fem kilo samma dag – gratis. En sponsring vi verkligen tackar för.
Vad skulle hända om vi lade torris i oljan? Ingen visste.
Vi provade med en liten pellet: Plopp.

Den sjönk till botten och började bubbla. Inte lika våldsamt som i vatten, men ändå. I med mer, och mer, och mer, och ... till slut sjöd akvariet så oljan stänkte på golvet, och vi lugnade oss en aning. Vi hade ändå varit försiktiga och placerat isen vid sidan av moderkortet; minus 70 grader är inte att leka med och vi ville ju inte att något vitalt skulle spricka av kylan.
Men konstigt nog blev inte oljan speciellt mycket kallare. Inte en enda grad kallare, faktiskt. Kanske kan en materialfysiker förklara det?

Nu steg återigen priset på goda råd, och förslagen haglade om hur vi skulle kunna få isen att ge effekt. Minus-70-gradig kolsyreis stoppades i plastpåsar, colaburkar, i en colaburk som lades på kylflänsen – men inget gjorde någon större skillnad. Som mest lyckades vi få ner processortemperaturen till 30 grader. Plusgrader, alltså. Visserligen svalare än vi hade uppmätt tidigare under experimentet, då vi överklockade i luft, men överklockningen i olja ville aldrig lyfta. Vi som hade haft så högt ställda förväntningar på oljekylningen, och så denna antiklimax.

Katastrofen är ett faktum
Nåväl, Öjvind och Jonas jobbade på för att hitta den optimala klockningen, och det verkade som att det skulle kanske gå att få ut tio procent mer än i luft när katastrofen inträffade: överklockningen hade påverkat bussarna så att hårddisken blev korrupt under dataskrivning och Windows flippade ur. Inget ont om Microsoft, men det var ju typiskt att skrivningen gällde en systemfil och inte någon vanlig jämra Wordfil. Gonatt!

Eftersom vi inte hann installera om operativsystemet med drivrutiner och allt – det hade även om man tittade på på klockan börjat bli dags att säga gonatt – blåste vi av försöket.

Först i världen – på sätt och vis
När besvikelsen lagt sig inser vi ändå att vi uppnått en hel del: Om vi bara installerar om och klockar ned en gnutta får IT-chefen en riktigt respektabel dator i olja. Dessutom var vi tydligen (enligt Öjvind och Jonas) först i världen med att doppa ett par SLI-kopplade Geforce 7900GTX i olja i ett överklockningsförsök – alltid något.

Och sist men inte minst kan vi härmed bevisa – i bilder – att en vanlig dator går att sänka ner i motorolja och köra som om den aldrig hade gjort annat. Och om vi bara skulle sänka temperaturen på oljan skulle vi nästan helt säkert kunna överklocka den ännu mer. Men det får framtiden utvisa, för nu knackar IT-chefen på dörren. Hmm!