Det går bra att skriva ut på både sten, plåt, tyg och plank, och vill du ha en lite mer beständig utskrift kan du låta en plotter gravera den i plast, plåt eller trä.

Ska det vara ännu mer exotiskt kan du låta en laser gravera valfri bild på sten, stål, titan, kakel, glas eller läder genom att helt enkelt förinta de delar av materialet som inte ska vara kvar. Men längst upp på exoticitetsskalan ligger ändå möjligheten att skriva ut inuti glas – alltså att mata ut en tredimensionell bild ritad i ett CAD-program inuti ett glasblock.

Vad har alla de här metoderna gemensamt?

Jo, från att tidigare ha varit mycket dyrbara specialtillämpningar har de gått till att numera kunna skötas från ett vanligt kontor med maskiner som är anslutna till en Windows-PC, och kan användas av icke-specialister. Indata är helt okomplicerade TIFF-bilder, EPS:er eller AutoCAD-filer. Följ med till skyltfabriken Inntech i Saltsjö-Boo utanför Stockholm och se hur man gör.

Det är inte bara Stålmannen som kan gravera sitt namn i metall. Det kan du också göra med en fräsplotter. Fräsplottern Multicam 48 plus består av ett bord över vilket en datorstyrd robotarm kan matas hur som helst i X- och Y-led.

Plottern kan sänka och höja ett fräshuvud mot materialet, och med en liten pinnfräs kan den antingen skära igenom materialet helt – om resultatet ska bli lösa bokstäver som senare ska limmas på en skyltbas – eller bara ta sig ned halvvägs och skära ut en försänkning i materialet om man vill ha snygga matteringseffekter i något genomskinligt ämne.
Inntechs fräsplotter kan fräsa i allt som frässtålet tål, vilket inkluderar plexiglas, PVC, aluminium och trä, på ett bord om 1,3 × 2,6 meter.

Multicam 48 Plus från Machine Automation Technologies används när man vill skära ut bokstäver eller figurer för skyltar i lite tjockare material, uppåt 2–3–4 millimeter. Den matas med EPS-filer och kan alltså bara skära konturer. Här är den laddad med plexiglas med blå skyddsfilm överst.


Mitt i borsten som ska förhindra sprut, sticker en tremillimeters pinnfräs ut. Den klarar att fräsa i makrolon, plexiglas, trä och aluminium till exempel

Indata kan vara i stort sett vad som helst som är maskinläsbart. Layoutavdelningen tar emot rena TIFF- eller EPS-filer, men klarar också layouter gjorda med exempelvis InDesign eller QuarkXpress. Dokumenten läses in och kontrolleras så att de kan skrivas ut med gott resultat.


Inntech har en egen layoutavdelning som tar hand om kundernas original och ser till att de kan skrivas ut korrekt. Det går bra med EPS, TIFF, QuarkXpress, InDesign, ja, lite vad som helst.

Så här stora utskrifter har särskilda krav. Först och främst måste upplösningen vara tillräcklig. Även om skrivarna klarar 300 DPI använder man sällan mer än 150, om ens det. Ingen har behov av 150 DPI om man ska kunna se banderollen på 25 meters håll; då kan 25–30 DPI räcka alldeles utmärkt. Är bilderna grövre än så måste bildpunkterna interpoleras för att man ska få en mjukare effekt. Med för hög upplösning, å andra sidan, kan skrivaren förbruka flera gigabyte på tio meters utskrift, och det är tungt att hantera.

För att det svarta ska se riktigt svart ut duger det inte att bara trycka svart färg, någontingde flesta layoutprogram ställer till med underfärgsborttagning. Istället trycker man samtliga färger tillsammans, cyan, magenta, gult och svart. Banderollväven tål nämligen betydligt högre densitet än offsetpapper.

För filer som ska plottas på fräs- eller skärplotter måste man förstås också se till att filen bara innehåller konturer (banor) och att dessa hänger ihop.

Hur går det till då? Jo, alltihop matas ut som postscriptkod och tas in i skrivardrivrutinen. Nu är det lite mer avancerat än en vanlig skrivardrivrutin, särskilt som det rör sig om väldigt stora datamängder. Resultatet kan som sagt bli flera gigabyte. Inntech har en särskilt stark PC med dubbla Xeon-processorer som rastrerar (rippar) postscript-filen till ett format som VUTEk-skrivarna behärskar. Därefter tankas den omgjorda filen ut till respektive skrivares lokala arbetsstation där den kan bearbetas vidare. Flera utskrifter kan läggas upp bredvid varandra för att spara banderollväv, de kan vridas, spegelvändas och så vidare, men eftersom det handlar om den färdigrastrerade filen kan man inte göra någon ytterligare bearbetning.

Dekaler av olika slag är mäkta populära, dels för att dekorera bilar, bussar och fönster och dels för skyltframställning. En stor fördel med dekaler är att de kan böjas runt hörn och oregelbundet formade föremål som till exempel stänkskärmar.

Du har säkert sett bilar och motorcyklar med eldflammemönster, taxibilar med stora tillfälliga reklamtexter eller spårvagnar eller bussar med hela bakänden täckta av en skylt. De allra flesta butiksskyltar för utomhusbruk man ser idag är framställda med en skyltfolie häftad ovanpå mjölkvit akryl, bakbelyst med lysrör.


Skärplottern TA41 kan skära ut på 1 200 × 1 200 millimeter bred film, och kan mata ut mer film från en rulle om skylten ska vara längre. Eftersom noggrannheten är bättre än 0,1 millimeter kan den utan vidare hitta tillbaka i spåret där den slutade om den skulle behöva mata ut en meter film till. Filmen hålls fast med vakuum på skärbädden under arbetet och blåses loss med tryckluft när den ska matas fram.

Framställningen här går till så att man matar ett självhäftande dekalark genom en plotter, en sorts plan, datorstyrd ritapparat som har en mycket speciell, vridbar kniv istället för penna. Arket består av en färgad, självhäftande film på vaxpappersbas. Plottern skär ut figurer, bokstäver och ramar med mera utan att skära igenom vaxpapperet så att arket fortfarande håller ihop.

Arket tas så ur plottern och man tar manuellt bort de bitar som inte ska vara kvar. Därefter lägger man på en bärfolie med lägre häftgrad så att man kan ta bort dekalen hel och hållen från vaxpapperet utan förskjutningar, applicerar dekalen på det som ska dekoreras, varefter man försiktigt tar bort bärfolien igen.

Den färdigskurna dekalen har skarpa kanter och kan skadas av nötning, så ofta lägger man på en skyddande genomskinlig eller matt film ovanpå, som dessutom hindrar vår kära sols ultravioletta strålar från att bryta ned dekalfolien.

Har man flerfärgade motiv delar man upp bilden i flera plottomgångar och sätter i nya folier med nya färger allt eftersom. För att spara folie kan arbetsstationen som matar ut plottjobben fiffigt nog köa jobb med samma färg efter varandra och stapla dem tätt på folien.


Skyltfilm finns i många PMS-färger och består av självhäftande färgfolie på vaxad pappersbas. När man fäst figurerna på skylten, bilen, bussen eller vad det nu är som ska dekoreras, kan man lägga på en väderskyddsfolie ovanpå som skydd mot sol och slitage.

En specialtillämpning är den blästerfolie som används för stenarbeten, bildstenar, gravstenar, plaketter, minnesstenar och så vidare. Det är en särskild självhäftande gummiduk som kan skäras med knivplotter och appliceras på blankpolerad sten på samma sätt som skyltfolien. Gummit tas bort på de ställen där det ska vara fördjupningar i stenen, varefter alltihop blästras med en blästerpistol. Blästersanden nöter bort de oskyddade delarna av stenen, medan gummiduken skyddar det övriga. Efteråt rivs gummiduken bort och fördjupningarna fylls eventuellt i med färg eller guldfolie. Ett typiskt exempel är Estoniamonumentet som består av många stående stenplattor med många hundra namn.

Plottern kan också förses med frästillsats för att skära i hårdare material som kartong och plaster. Dessutom kan screentryckta dekaler konturskäras med hjälp av en optisk följare som ser optiska styrmärken, en Opto-Scout.
Dekaler och gravstenar i all ära, men att täcka ett helt fyravåningshus med en jätteutskrift – eller varför inte en buss eller ett helt tunnelbanetåg – känns inte det som något du alltid velat göra? Det görs numera varje dag.

Det handlar om bläckstråleskrivare av det enormare slaget. Vi talar inte storformat, vi talar Grand Format! Vi har svårt att klara oss från habegäret när vi får se de enorma spruthuvudena, dunkarna med färg och förrådsrullen med 200 meter banderollväv hela 3,2 meter bred.

VUTEk UltraVu 3300 är massivt imponerande med sina fem meters längd och möjligheten att skriva ut med 300 DPI på en hel husvägg, ett segelbåtssegel, tapeter, fotokonstverk, ja, ungefär vad som helst som ska vara vansinnigt stort.

Skrivhuvudet är cirka 40 centimeter långt, och det går åt hela hinkar med färg som Inntech köper som vi andra köper snabbvinsatser.

Lillasyster UltraVu 2360SC är något mindre, men med lite högre upplösning, otroliga 360 DPI. Den används mest för mindre banderoller, men även med självhäftade folie när det gäller att klä in bilar, bussar eller det nyss nämnda tunnelbanetåget.

VUTEk utvecklar sina skrivare hela tiden. Utöver vanliga CMYK-maskiner och sexfärgsskrivare har de åttafärgsskrivare där man kan skriva vanlig CMYK plus en ljusare variant av varje färg CMYK. De extra färgerna används alltså inte för att återge en större färgrymd, utan för att man vill kunna skriva ut tätare på ljusa motiv och på så sätt undvika en prickig bild. (Alternativt kan man köra två gånger CMYK – då blir det dubbla utskriftshastigheten.) Och din banderoll förblir väderbeständig i och med att färgerna är lösningsmedelsbaserade. De regnar inte bort.

Dessutom är nya skrivare på väg som kan skriva ut på plana föremål, till exempel plåtar eller skivor av konstmaterial. Dessa kommer att matas genom skrivaren på ungefär samma sätt som man matar en OH-film genom en laserskrivare, alltså in genom en springa på framsidan och ut genom en öppning baktill.

Dessa moderna skrivare skriver med UV-härdande färg och har en ultraviolett lampa på varje sida om spruthuvudet, som härdar färgen så snart den sprutats ut. Den här UV-härdande färgen har den stora fördelen att den fäster på snart sagt alla material, eftersom den inte alls behöver sugas in i materialet. Därmed ligger vägen öppen för att skriva ut på glas, plåt, plexiglas och en rad olika konstruktionsmaterial med flera meters bredd.

Men vattnas det i munnen så kostar det. Även om priserna har gått ned de senaste åren får du ändå slanta upp mellan 1,7 och 4 miljoner kronor för en dylik monsterskrivare.